Jag står alldeles still 
egentligen stampar jag med fötterna, gör mig redo för en rivstart. 
 
Jag tar upp min väska och blickar ut över sjön
i mina tankar kastar jag mig ut i vattnet igen. Känner kylan, vätan omringa mig, 
fånga mig, låter det bli en del av mig, 
en del av stunden.
 
Jag börjar gå längs med bryggan med ryggen mot vattnet 
jag känner mig förföljd,
av stunden jag lämnar, av allt jag kan hinna, vill hinna. 
Av allt jag vill vara.
 
Jag går upp för branten, genom stigen förbi ängen men egentligen 
springer jag, egentligen 
flyger mina fingrar fram och tillbaka över mitt tangentbort 
och egentligen är jag redan där
men min kropp har inte riktigt hunnit fram 
till verkligheten än.
 
Egentligen vill jag allt på samma gång, 
men jag står still,
jag tar upp min väska och blickar ut över sjön.
 
Sedan går jag längs bryggan, med ryggen mot vattnet och upp för branten.
Jag går genom stigen, förbi ängen och sedan flyger mina fingrar fram över tangentbordet.
 
Verkligheten är återställd.

 

 
 

 

en liten sommartext.

 

Längtar kvar, längtar tillbaka, längtar att få komma dit igen.

 

/Dendärtjejen

 

Kommentera

Publiceras ej