För det är jag.
Eller börjar bli. Det är nämligen bara 11 dagar kvar till november.
Och då hörrni, då händer det saker!
I alla fall i min värld, och ganska många andras (runt 325,142 för att vara exakt).
Den 1 november drar årets National Novel Writing Month igång. NanoWrimo, som det också kallas. (Även om det idag är ett internationellt event och skulle på svenska hetat något i stil med internationella romanskrivarmånaden. Men vem orkar säga det?)
Okej. Ja det är en töntig vikingahatt i deras logga. Deal with it. Här kommer nämligen allt som gör att ni kanske också inser att hjälmen, och pennan är ett vapen och ett försvar, och att de kommer att hjälpa en genom den coolaste november månad ni någonsin haft. Om ni hänger på, det vill säga.
NanoWrimo projektet är enkelt. Skriv 50 000 ord under november månad. Det är allt.
Okej, inte enkelt. Över huvud taget.
Jag var med förra året, med att översätta mitt bokmanus till svenska (för jag råkade skriva första utkastet på engelska, okej!?) och nej, det var inte enkelt. Inte ens när jag hade alla orden klara.
Meningen är att en ska sätta sig ner den första november, och börja skriva utan att ha skrivit ett ord på romanen innan. Det finns två typer av personer (säkert fler egentligen) som hanterar det här på två olika sätt:
Planner(det här blev min typ i år. Trots att jag nog skulle vara motsatsen): En har högvis med anteckningar, outlines, inspirationsbilder och noggranna kapitelplaneringar.
Pantser(syftar på engelska ordet för byxor - pants. Typ för att en bara... sitter ner i sina byxor och börjar skriva?): En har bara en vag tanke om vad storyn ska handla om, och när november väl kommer är det dags att ta reda på hur!
Varför?
Bra fråga. Varför skriver vi? Varför känner en del av oss ett så stort behov av att skriva att vi är villiga att ösa ur oss 50 000 ord eller mer, bara på en månad?
Men det handlar inte bara om att vilja skriva. Eller jo, det är klart det gör. Men att vara med i NanoWrimo handlar om att "tap into" ett slags energiförråd, fyllt med pepp, uppmuntran, styrka och gemenskap. Trots att det är helt galet att försöka skriva en roman på en månad så är du inte själv. Och alla vill att just du ska lyckas.
Varför är det en tävling, och vad kan man vinna? Hur kan man ens vinna?
Det kallas en tävling. Jag antar att det är svårt att hitta ett vettigt sätt att beskriva det här. Men det är förstås inte en tävling om vem som skriver bäst, vem som skrivit flest ord eller hållit sig noggrannast till alla deadlines. Det är en tävling, nej inte ens en tävling - en utmaning - mot sig själv. Och allt det där i ens liv som får en att skjuta upp skrivandet. Det är att ta sig an en tävling, utmaning i att sätta sig ner varje dag, och faktiskt skriva. Att jobba på den där romanen en alltid velat skriva. Vinner gör den som lyckas nå 50 000 ord innan sista november!
Hur?
Egentligen behöver du bara skriva 50 000 ord i november. Men jag tror att en får så mycket mer ut av det här om en skapar ett konto på nanowrimos hemsida där en kan hålla koll på sitt word-count (som justeras varje dag så en kan se hur mycket en måste skriva varje dag för att nå målet till november), prata med andra "tävlande", läsa och skriva i forum och ta del av massa bra artiklar som peppar, inspirerar och hjälper. Så... Sign up.
Men hur?
Jag tror att det viktigaste är att erkänna hur viktigt det här är för en. Att våga prioritera sitt skrivande i en månad - en enda månad. Jag tror att om en tror att en ska kunna skriva 1667 ord varje dag, och fortsätta sitt liv precis som månaden innan så kanske en måste tänka om. Eller så kommer en förlora. Eller bli galen. (Men det kanske en blir ändå). Att kanske vara tvungen att tacka nej till saker ibland. Att kanske gå ifrån eller sluta tidigare för att få till den där tiden som behövs för att skriva.
Varför just november?
Det var inte jag som bestämde det här! ;) Men så här. Det skulle vara svårt att få folk omkring en att förstå varför en skulle vilja sitta inne och skriva en hel månad mitt på sommaren. Eller våren. Och december är ju julmånad. (tänk att säga till släkten "ursäkta, jag vet att det är dags att öppna julklappar, men jag måste skriva på min story nu"). November är höst, kallt och mörkt. Det är en månad som är till för att stanna hemma och göra det mysigt. Och det är perfekt för att skriva!
Så, beroende på din grad av engagemang och hur mycket tid du har kanske du vill förbereda dig. Själv har jag just gjort en kapitelplanering på nio sidor med en lista över alla scener som ska vara med i min bok. Dessutom har jag städat rummet (det kommer jag inte hinna i november!), läst artiklar och böcker som inspiration och hjälp. Och så har jag förberett mig mentalt i snart två månader.
Om du läser det här och tänker "jag vill vara med, men det är bara 11 dagar kvar, kommer jag hinna?"
JA.
Eller. Ja det beror ju på vad du vill hinna. Du kanske inte kommer orka få till en nio-sidig planering och självklar bild över världen, karaktärerna och handlingen.
Men det behövs inte. Allt du behöver är en idé och en järnvilja att slutföra den idén.
Jag har markerat allt läskigt med rött - 0 ord skrivna. 50 000 som mål. Eventet har inte startat än. Men snart.
Så här ser min romansida ut just nu. Och jag blir så nervös varje gång jag kollar på den. Ska jag verkligen göra det här? Ska jag verkligen skriva så här många ord? Är jag helt knäpp?
Och ja. Det är jag nog.
Blir du också alldeles studsig och hoppig i magen när du hör om det här projektet? Fylls ditt huvud med lika delar fruktan och excitement? Tror du att det är omöjligt? Känner du att du kan göra vad som helst?
Då kanske det också är för dig. Då kanske det är dags att skriva den där romanen. Bara så där. Bara på en månad. Bara för att.
Om 11 dagar börjar det. Är du med?
/Dendärtjejen
Kommentera