Nu när det är vår ser mina dagar ut ungefär så här:
Om det regnar sitter jag hopkurad under mitt duntäcke med datorn och läser fanfiction.
Det är också nanowrimo-månad (igen), men den här gången kallas det "Camp Nanowrimo", och alla deltagare kan sätta ett eget mål för hur mycket de ska skriva.
Och när jag ligger där ute på planket och njuter av allt och försvinner i en annan värld så har jag en liten känsla som gnager i mig.
När jag sätter mig nere i källarn för att äntligen sy klart mitt projekt från fyra år tillbaka, så är känslan där.
Till och med när jag är med kompisar, dricker te eller är ute på promenad tillsammans, så är den där.
För det är vår. Det är Camp Nanowrimo. Och jag borde skriva.
Jag borde skriva en roman. Borde skriva en lång novell. Borde skriva dikter varje dag, borde skriva sidor, sidor, sidor. Borde ha lust och ork och vilja att skriva 5000 ord varje dag.
Men jag får knappt ur mig 500. Ibland bara en mening eller två.
Jag tar mig inte tid att skriva, mer än 500 ord per dag.
Jag ger bort tiden till annat. Som att läsa, plugga, jobba och sy. Och kanske borde jag nöja mig med det. Vara okej med att det här helt enkelt inte är en skrivmånad för mig. Jag skulle nog göra det om det inte vore för tre saker:
1. Jag gått med i Camp Wrimo, jag har lovat och jag måste leverera. 10 000 ord den här månaden. 1500 ord kvar nu.
2. Jag vill ju skriva. Jag behöver det. Jag vet att jag skulle tycka det vore kul och fantastiskt.
3. Jag ska bli författare. Jag tar det dödseriöst, och det enda sättet att komma vidare med det, att ta steg mot den där boken, är att skriva. Varje dag. Jämt.
Idag ska jag sy lite, och läsa både fanfiction(för jag kan verkligen inte låta bli) och skönlitteratur, och så ska jag se på Les Miserables för typ nionde gången. Det blir inget ordentligt skrivande idag heller.
Kanske är det dags att inse att även skrivandet har sina perioder. Att även skrivandet behöver en paus ibland.
Det är vår, men jag skriver inte.
Gör du?
/Dendärtjejen
Kommentera