Jag vet inte hur många gånger jag har sagt så, till mig själv och andra.
Jag skriver inget, jag lyckas inte med något, producerar ingenting. För att det känns så, när jag inte jobbar på något stort och konkret. När jag inte kan säga att jag skrivit några kapitel på min bok.
Utöver det har jag inte skrivit någonting.
Vilket betyder två noveller (med tidspress dessutom), en sexnovell, flera småtexter och dikter, blogginlägg och dagbok.
Jag försöker göra något åt det här, förösker ändra mitt sätt att se på vad jag skriver. Acceptera all sorts text även om det inte är den jag hade tänkt skriva.
I talet jag höll om skrivande och nanowrimo så var trots allt hela min poäng att flytta fokus från resultat till handling. Att det viktiga är inte vad jag skriver utan att jag skriver. För att jag tycker om själva skrivprocessen. Men jag kan ju inte ljuga och säga att jag inte också älskar resultatet, och att få visa upp det. Och därför fastnar jag i fällan, om och om igen. Att det bara är det jag kan visa för andra som räknas.
/Dendärtjejen