Ibland kan livet ta en oväntad vändning
och så bara
ojdå hoppsan
där står min pojkvän och väntar på mig
med sina stora kängor och snören,
som är stark och som brinner
av engagemang, medvetenhet.
Och där står han och han ler och hans hår och hans ögon
och min mun ler som ett fån.
min kropp hoppar till, studsar,
min kropp famnar om honom som en evighet,
min kropp säger gå aldrig ifrån mig och
min kropp säger att jag inte ens vill se honom imorgon
för jag vill inte börja säga hejdå
och
hur blev det ens så här.
men det är okej.
lite livsomvälvande okej.
lite hej världen här är jag och jag är inte ens singel längre
är det här min verklighet
eller
har jag fått låna någon annans?
/Dendärtjejen
