www.stallet.se
- Sveriges bästa hemsida för hästtokiga.
Det har varit mitt community i tio år nu.
Stället jag går till när jag inte vet var jag ska ta vägen.
Stället där det finns lösningar på alla problem, där alla får vara med.
Stället med de bästa och mest intressanta diskussionerna i världen.
Och stället med de bästa rollspelen.
Jag har aldrig varit med på stallet för "hästarnas" skull.
Jag har varit där för gemenskapen, kontakten och alla underbara människor man träffar.
Jag blir helt tom nu.
Vart ska jag ta vägen?
Det är som att jag har haft en fritidsgård i tio års tid, dit jag kunnat gå när jag vill ha någon att prata med, någon att skriva med eller bara lite tidsfördriv.
Och jag har inget annat ställe.
Ingenstans där jag alltid är välkommen, där jag alltid passar in.
Inte på internet.
Jag vet att många var medlemmar på Hogwarts.nu - och ni minns väl hemsidan än?
Själv var jag bara medlem ett år innan den la ned, men det var sorgligt nog ändå.
Jag kan inte riktigt tro på att stallet ska läggas ned.
Det är ett ställe som verkligen behövs. Ett ställe där ungdomar kan träffas, vara sig själva i en trevlig och lugn atmosfär.
Jag har alltid stått för att jag varit inne på s.s., och jag gör det fortfarande. Med stolthet.
Stallet.se kommer för alltid vara med i mitt minne och min barndom som en av de bästa internetsajterna jag vet.
Adjö, världens bästa sida för hästtokiga <3
/Dendärtjejen
1 kommentarer
HonDenDärAndra
16 Aug 2013 15:35
Saken är den att folk kanske tycker att man är töntig för att man har blivit så fäst vid en töntig sak. Men när min lillebror grät igår pga att han tappat bort en pinne kunde jag inget annat än tycka synd om honom för jag vet att det var jag för tio år sen. Man blir fäst vid de mest konstiga och töntiga sakerna, man blir ledsen när dom försvinner. Det är det som gör oss mänskliga.. När vi har passerat mitten av våra liv är det inte mycket som är som det var, samtidigt som inget har förändrats; vi gråter, vi skrattar och vi lever, vi är människor, fullt mänskliga varelser. Och hur mycket någon än står ut så är dom bara en i mängden för när vi dör spelar det ingen roll vem som var de populära eller vem som satt och deppade över en tappad pinne eller raderad internet sida, om hundra år är vi alla ändå glömda.
Kommentera