För en tid sedan skrev jag ett inlägg jag aldrig publicerade om hur rädd och förvirrad jag var över framtiden.
Jag visste att jag egentligen ville läsa skrivarlinjen, men varje gång någon svarade uppmuntrande när jag berättade så blev jag mindre och mindre entusiastisk. Det var inte lika spännande längre när folk sa att det var ett smart val, något de själva gärna skulle göra. 
 
Den senaste månaden har jag verkligen jobbat med att ändra min reaktion om studenten från "NEJ. nejnejnej, jag vill inte gå ut. Inte än." till "Åhhh. Herregud! Tänk att jag snart får göra vad jag vill! Vad spännande."
Och i och med att jag har börjat acceptera att jag ska gå ut gymnasiet i sommar så har jag också börjat acceptera att jag kan ha ett liv efter skolan också.
 
Drömmen om skrivarlinjen har blivit mer och mer konkret, och nu när jag skriver mer än någonsin förr vet jag att det är precis rätt val. Det är vad jag vill göra. Vad jag Behöver göra. Jag vill se hur långt jag kan komma med mitt skrivande, se vad jag kan göra med det och lära mig hantera det på ett sätt så att jag alltid kommer att kunna ha det med mig. Och kaxig och självsäker som jag oftast är om mitt skrivande har jag alltid haft inställningen, "frågan är om jag är säker på att jag vill gå på wik eller inte, inte huruvida jag kommer in." 
 
Jag har skrivit min ansökan nu, och jag är extremt nöjd. Jag tycker verkligen jag har en personlig röst, en kul ton och en både mysig och engagerande stämning. Och varje gång jag läser sista raden så tänker jag "här finns en möjlighet att krossa eller uppfylla en tjejs drömmar. Jag kan inte säga nej." 
 
Men så idag läste jag en gammal UNTintervju med skrivarlinjens ledare, Anna-Lena. Och hon berättade att det var mellan 100 och 130 personer som sökte till Wik. De har 16 platser.
 
All kaxighet har bara runnit ur mig. Jag kanske inte alls kommer in. Vad ska jag göra då? Gå på universitetet och låtsas som att jag inte alls misslyckats med den viktigaste antagningen i mitt liv?
 
Jag vill gå där så fruktansvärt gärna. Men tänk om jag inte kommer in...?

Kommentera

Publiceras ej